Under hela historien om alkoholhaltiga drycker, hittar man noll mer legendarisk än absint.

De flesta människor har antagligen en basal medvetenhet om att absint finns, men de flesta utav dem känner till blott några sanna information om sprit alternativt sprit och blott en bråkdel utav dem innehar haft tillfälle att inneha ett bägare utav denna mystiska dryck före sej på bordet.

Därför vill jag med detta lilla inlägget presentera för eder läsare en del fakta om denna legendariska spritdryck och se tillbaka på dess lysande förflutna.

Det var i Couvet, Schweiz på 1790-talet som en så kallad allfungerande tonic som kallades absint främst gjordes.

Mycket berusande samt kryddad med anis, sägs absint äga varit uppfinningen utav Pierre Ordinaire, en doktor från Frankrike.

Men lokalbefolkningen i byn kommer ihåg att flertal år innan Dr Ordinaire kom till platsen, var systrarna Henriod berömda för att ha tillverka en medicinsk tonic som bar en enorm likhet med absint hur mycket alkohol innehåller absint.

Ändå var det Ordinaire, inte Henriod systrar, som avyttrade formeln för absint tonicen till Dubied-Pernod familjen, som efter etablerade den första kommersiella verksamheten i Couvet, ett absint destilleri.

Under de årtionden som följde började absint att förlora sin bild som en läkemedelstonic och blev mer känd för sina psykologiska effekter – stimulerande visioner, fantasier samt för att ge inspiration till konstnärer.

Således legenden om den gröna fen kom på plats.

Ett realitet är att hon inspirerade så stora konstnärer samt författare som Degas, Van Gogh, Picasso, Hemingway, Oscar Wilde samt Mary Shelley att skapa målningar samt litteratur som har blivit tidlös i världens konst och litteratur.

När artonhundratalet gick mot sitt slut växte en lobby mot alkohol i allmänhet samt mot absinthe speciellt.

Så kallade vetenskapliga experiment gjordes för att påstådd bevisa att malörtens olja, en av de många ingredienserna i absint, var riskabel samt giftig, ehuru bara en liten mängd malört fanns i en absint flaska.

En annan evenemang som skedde i begynnelsen utav nittonhundratalet hjälpte till att försegla ödet för den gröna fen.

En schweizisk man, Jean Lanfray, fick ett raserianfall samt mördade hela sin familj.

Även om gubben hade en lång historia av att vara gravt alkoholiserad och missbrukare skylldes morden på hans absintintag.

År 1912 gjordes absint olalgligt i många europeiska länder och USA.

Frankrike följde efter år 1915.

Kanske för att det var förbjuden frukt, innehar flera utav de falska rykten och historier om farorna med absint fortsatt att leva vidare än idag, fastän modern vetenskap har visat att malört ej är mer skadligt eller framkallar dårskap än någon annan naturlig beståndsdel som pepparmynta olja alternativt vaniljextrakt.

Idag, i begynnelsen utav 2000-talet, tas förbuden så sakteliga dän.

I de flesta europeiska länder är absint totalt lagligt igen.

I AMERIKA (givetvis) är det fortfarande grundnorm mot att producera samt avyttra den, ehuru olika företag har hittat på potential att gäcka dessa förbud.

Att dricka absint är inte längre ett brott.

För en amerikan, innebära det att det är OK att inmundiga absint, så länge man inhandlar det från en rättslig, icke-amerikanska källa som man kan finna Webben.